Favorit i repris

Fick för mig att berätta den här gamla historien på fikat idag, vilket kanske inte var särskilt finkänsligt av mig, med tanke på historiens natur. Men det blev en riktig skrattfest, så jag tänkte vi kunde fräscha upp den här på bloggen också. Det har ju ändå gått hela tre år sedan incidenten. Var så goda!

Är du känslig?

Min mage brukar ge mig ungefär en minuts förvarning innan det är dags för utbrott. Lyckligtvis är jag då i närheten av en toalett, olyckligtvis…

Just den här gången var det det senare. Jag är mitt på stan efter klockan fyra en torsdagseftermiddag när larmet går. Toalett. Nu! Jag springer in på Burger King, men där kan bara kapitalister gå på toa, för där kostar det fem kronor. Springer vidare till Entré Presenter, tar till min mest vädjande blick när jag frågar efter toaletten. Expediten missar blicken totalt och svarar vänligt ”nej tyvärr, men på Burger King finns det to…” Hon hinner inte ens avsluta meningen innan jag springer vidare.

Nu är paniken total. Mitt sista hopp är en frisör. ”Min syster och jag”. Gud välsigne Min syster och jag! En frisör är kvar med en kund. Jag faller halvt ner på knä och bönar med gråt i halsen efter en toalett. ”Javisst, den är här”, säger hon och pekar på en dörr precis bredvid sig.

Jag springer in och ser när jag stänger dörren att den inte direkt är välisolerad. Den fem centimeter stora glipan vid tröskeln kommer att släppa ut alla slags ljud jag åstadkommer. Med tanke på att min mage förvandlats till en vulkan, har jag inget val. Det är bara att köra på.

Efter ett tag hör jag hur frisören frågar kunden: ”Är du känslig, eller?” Varpå kunden svarar: ”Nej, det går bra.”

Gissa vad kul det var att gå ut därifrån.

(först publicerad i juli 2007 här: http://tangentbordet.wordpress.com/2007/07/17/ar-du-kanslig/)

Hilsen. Linus.