Träning, del 8 och 9

EFTERLYSNING!

Herr Linus Hugosson har på en vecka blivit av med 1700 gram, och kan inte hitta dem någonstans!

Hittelön utgår ej!

Jodå, mitt nya sunda liv ger effekt på vågen. Första veckan med den vidriga High Fat Low Carb-dieten gav allstå ett underskott på 1,7 kg i kroppsvikt. Och jag hoppas verkligen att det fortsätter i det tempot – för det här är bland det värsta jag gjort. Även när man har fyllt buken med mat finns en hungerkänsla kvar i kroppen.

Men de säger också att det tar cirka två veckor innan den värsta sockerabstinensen lagt sig, så jag får hålla ut en vecka till och se vad som händer sedan.

Träningen går fortsatt bra. Kör fortfarande på tisdagar och fredagar och det gör stor skillnad i hur kroppen orkar sitta still och skriva resten av dagarna. Träning rekommenderas starkt!

Nu – lunch! Sallad, såklart.

Hilsen. Linus.

Har jag en ålderskris?

Nej då, jag missade inte att träna i förra veckan. Två gånger masade jag mig iväg till muskelfabriken och stånkade svett. Det går bättre och bättre – senast orkade jag cykla en halvtimme efter styrkedelen, så förhoppningsvis är flåset på bättringsvägen. Jag har också varit och tränat i dag – sju gånger totalt har jag varit på gymmet. 

Dessutom har jag börjat på någon form av diet – så nu sitter jag här på kontoret med tung huvudvärk och abstinensryckningar i händerna. Det är sorgligt men sant att min kropp är fast beroende av socker i alla dess former. Och när jag inte ger den socker, som jag alltså gjort idag, slår den tillbaka med allehanda krämpor och värk. 

Jag mår påtagligt illa just nu. Sjukt. 

Min nya fixering vid träning och kost får mig att börja undra om jag lider av en tidig ålderskris. I förra veckan fyllde jag 29, och nedräkningen till ”the big 3-0″ är inne i slutskedet. Det är kanske det som får mig att ta tag i hälsan och göra något åt alla extrakilon på kroppen. 

Nä, jag tror inte jag har en ålderskris, snarare en viktkris – något jag borde gjort någonting åt för länge sedan. 

*** 

På bilden ser ni för övrigt mina nya glasögon. Visst ser jag riktigt hipp ut? 

*** 

Idag fick jag tre dvd-boxar på posten. Så eftermiddagen har gått åt till att kolla på gamla hockeymatcher. Frugan bara skakar på huvudet åt mig, när jag exalterat förklarar att jag har njutit av Edmonton Oilers mot Philadelphia Flyers från 1987 och Toronto Maple Leafs mot Pittsburgh Penguins från 2000. 

Och ok – jag kan väl erkänna att det är snudd på övernördigt att kolla på 20 år gamla hockeymatcher. Men sån är jag. 

*** 

På tal om att fylla år. Min kära mor inledde grattishälsningen med, ”Det här är sista gången du fyller ett primtal”.

Har jag månne bara två år kvar att leva? 

*** 

Fick pressmeddelande från Frizon idag. 

Jag bevakade ju 2009 års festival för Världen idag och fick väldigt blandade intryck. Stötte på ganska mycket under dagarna på Torp utanför Örebro som jag hade svårt att tycka var bra. Och när jag skrev om det i tidningen blev det mothugg från EFK Ung, som ju arrangerar festivalen. 

Jag håller fast vid slutsatsen jag drog – en ungdom som besöker Frizon får väldigt blandade budskap om vad det innebär att vara kristen. 

Men idag är det svårt att säga att man tycker att något är fel, utan att stämplas som moraliserande eller överkänslig. Då är det lättare att gulligulla, som annan kristen media valde att göra. 

Frizon har potential att vara hur bra som helst – men då behöver den naiva inställningen från arrangören försvinna. Det finns en andlig verklighet, och jag kan inte låta bli att undra hur bra det är att prisa Gud på samma scen som ett okristet band stått och svurit på några timmar tidigare…

***

Jana, Harry och Febe på väg till kyrkan.

Hilsen. Linus.

Träning, del 4

Jodå, jag var och tränade i fredags också. Hade ett Sportbladet-knäck tidigt på morgonen, och behövde vila upp mig efter det. Så det blev lite bråttom innan jag skulle hämta barnen vid lunch.

Så jag satte mig på cykeln och körde s-k-i-t-e-n ur mig i 30 minuter. Riktigt skönt.

Varje gång jag tränat har jag stött på ett härligt gäng gubbar, som förmodligen simmar eller gör något annat, för jag träffar dem bara i omklädningsrummet. Här har vi rebellen Kurt, som ser ut som en riktigt gammal Chris Cooper, och som alltid har något uppstudsigt att säga. Coola Assar går alltid omkring med en käpp, men har en blick som är piggare än många tonåringars.

Och en handfull till. Jag hoppas kunna lära känna dem bättre under tiden, det skulle verkligen vara som en liten bonus på det här träningsvansinnet jag gett mig in på.

Hilsen. Linus.

Träning, del 3

Bestämde mig för någon anledning för att köra dubbla doser med benträning idag. Vilket fick till följd att jag höll på ramla ihop på löparbandet efteråt. Benen var ganska möra.

På fredag ska jag satsa på extra mycket kondition, inte så mycket styrka.

Hilsen. Linus.

Träning, del 2

Det började med en stor frestelse. Och det var inte i form av McDonald’s-restaurangen jag alltid måste passera på väg till träningen… Nej, när jag svängde upp till Haga Centrum insåg jag att jag hade glömt mitt gymkort på kontoret. Åka dit och hämta.

Då kom frestelsen. ”Kanske ska träna i eftermiddag istället. Kan ju vara skönt att komma igång med jobbet redan nu.” Men jag sa nej till mig själv och åkte ändå tillbaka till Haga. Hade jag inte gjort det – hade det förmodligen inte blivit något av…

10 min uppvärmning. 40 minuter styrka. 10 minuter kondition. Jag ser redan skillnad.

Foto: istockphoto

Nä, kanske inte riktigt där än.

***

Det kan vara så, att Alicia Keys har gjort en New York-sång som kan peta ner good old Frankies klassiker som signatur för det stora äpplet. Lyssna och njut  –> Alicia Keys – Empire State Of Mind (Part II) Broken Down

Och när vi ändå är inne på Spotifytips, vill jag dela glädjen jag upplevde när jag insåg att Kirk Franklin gjort en alldeles ultraskön cover på September. Lyssna och njut, del 2 –> Kirk Franklin – September

***

Nu måste jag jobba vidare med Pro Hockeys gigantiska OS-guide. Missa inte det numret – den 4 februari finns det i butik.

Hilsen. Linus.

Träning, del 1

Idag gjorde jag så storstilad comeback i muskelspännarland. Jag masade min smidiga kropp runt ett 45 minuter långt träningspass på Hagabadets gym.

Allteftersom kom allt tillbaka till mig. Känslan av att, ja, det är jobbigt. Känslan av att, nej, jag borde inte äta mer godsaker. Känslan av att – jag borde ha börjat för länge, länge sen.

För några år sedan fick jag ett fint pris på ett årskort via min dåvarande arbetsgivare. Jag höll väl uppe träningen i cirka två månader. Okej, en månad. Jaja, tre veckor.

Men den här gången är det annorlunda.

För nu är det jag som får pröjsa fullt pris. Och är det något jag inte gillar, så är det onödiga utgifter. Det finns ett väldigt bra sätt att se till att månadsavgiften på kortet inte blir en onödig utgift.

Nåväl, för att sätta lite press på mig själv hade jag tänkt att loggföra min träning här på bloggen. Det här är alltså del 1 av förhoppningsvis flera hundra avsnitt.

Stay tuned.

Hilsen. Linus.