För mig är SCC mer än en bra artist, låtskrivare, musikant, sångare.
Det finns många som sjunger bättre, komponerar skönare melodier, är mer underhållande som artister.
Men ingen sångare har på samma sätt som Chapman talat in i mitt liv genom åren.
Hans texter och melodier har lärt mig att hålla blicken fäst vid Jesus, att alltid be, att hämta styrka uppe på berget för att orka med dalvandringen, att leva ut min tro, att inte missa Guds storhet mitt i livet, att Gud älskar mig oavsett. Och så mycket mer.
Det har varit en förmån och en stor välsignelse att få följa hans livsresa genom hans musik och låta den påverka min egen resa.
Jag har minst tjugo exempel på sånger från hans album som har talat starkt till mig. Precis som bibelverser ibland hoppar upp i ens inre när man står inför en viss situation, kan en vers eller refräng ur Stevens sånger ibland komma mig till hjälp.
Jag tackar Gud för Stevens liv och tjänst.

Det ska bli otroligt roligt att höra honom live om tre månader. Kanske får vi höra honom briljera med den här låten?

Hilsen. Linus.

***
Nu är det inte i första hand för att vi vill vara snälla mot staten som vi väljer att vara hemma med våra två yngsta barn.
Vi har erfarenhet av flera år med långa dagisdagar för våra två äldre barn.
En period som inte direkt är hågkommen som den bästa i vårt familjeliv.
Vi var sjukare, tröttare, mer stressade – och inte särskilt mycket lyckligare över att bankkontot mådde lite bättre.
Det finns större värden i livet än att tjäna pengar och göra karriär.

***
Så, vad vill jag säga med mitt ekonomisvamlande här ovan?
Gör det lättare för föräldrar som vill vara hemma med sina barn.

Vi var på en trevlig 30-årsfest igår.
Barnen var med och lekte för det mesta på egen hand.
När jag plockade av den goda desserten och hällde upp en kopp kaffe kom Harry fram och ryckte mig i armen.
- Pappa, pappa.
- Ja, vad är det?
- Jag slog inte Valter.
- Okej…
- Hej då!
Och med det sprang han iväg.

***
Harry, tre och ett halvt år gammal, la precis ett hundrabitarspussel helt själv.
Han brås på sin mor, helt klart.
Jag har knappt tålamod att lägga Blixten McQueen-pusslet på 32 bitar…

***
Tjejerna kunde givetvis inte hålla sig undan rampljuset utan framförde ”Valpen min” för födelsedagsbarnet Crista. Jana på blockflöjt, Febe stod för sången. Till sin hjälp hade de två kompisar som körade…

***
Nu blir det lax och potatis!
På återförande!

Hilsen. Linus.

Åh nej, säger Harry!

Lugn, säger pappa. Jag har en kompis, som heter Max. Han kan hjälpa oss.

Bra, pappa! Harry jublar över pappans problemlösarförmåga…

Så jag ringde upp BBB för att säga upp abonnemanget och samtidigt göra en flyttanmälan, eftersom vi i samma veva bytte lägenhet.
Då kontrade BBB med att gå ner till 190 kronor i månaden.
– Nej, det är ju inte intressant, som du kanske förstår, svarade jag. Jag vill säga upp mitt abonnemang.
– Då har du tre månaders uppsägningstid.
– Okej, då vill jag ha 190 kronor i månaden under uppsägningstiden.
– Nej, det kan du inte få, utan det är ett kampanjpris första året om du binder i två år.
– Eftersom jag har varit kund hos er i sju år, så skulle jag vilja att ni fixade det priset åt mig under de här tre månaderna, som en trevlig gest.
– Nej, det kan vi inte, utan då måste du binda i två år. Och det här är ett så bra pris, som vi endast kan erbjuda dig just av den anledningen att du har varit kund hos oss så länge.
– Ni erbjuder ingenting, utan det är ju jag själv som har ringt upp er, eller hur?
– Ja, jo.
Jag hade tydligen nått återvändsgränd i mina försök att få billigare pris under uppsägningstiden, så jag gick vidare med en flyttanmälan.
– Självklart fixar vi en flytt, men, eh, det går inte att säga upp abonnemanget när man har en pågående flytt.
– Så jag måste vänta till efter flytten nästa månad med att säga upp tjänsten?
Kändes så där att behöva betala ytterligare en månad.

När bekräftelsen på uppsägelsen kom insåg jag att BBB är ungefär lika räknekunniga som den där sverigedemokraten. Abonnemanget som jag sa upp den 1 februari, direkt efter flytten, skulle jag behöva betala för fram till 31 maj. Fyra månaders uppsägningstid de facto.
– Vi räknar ju med hela kalendermånader, förklarade kundtjänst-Patrik.
– Jag förstår verkligen inte hur ni får fyra till tre, vare sig ni räknar i kalendern eller inte, svarade jag och fick den gode Patrik att ge mig tre månaders uppsägningstid, det vill säga till 1 maj.
Tack för det, BBB.
Som lite extra goodwill fick jag Patrik att lova att skicka mig en returfraktsedel för den utrustning jag skulle skicka tillbaka till BBB, så jag slapp stå för portot.
Men jag fick aldrig den utlovade fraktsedeln.
Istället kom ett brev som hotade med en avgift på 500 kronor, eftersom jag inte hade skickat tillbaka utrustningen. Jag skulle snarast skicka in BBB:s egendom – i vadderat kuvert – annars…
Jag hade tappat kämpaglöden och köpte ett vadderat kuvert för 10 kronor och la det på brevlådan – 48 kronor i porto.
– Tack så väldigt mycket för att du har varit trogen kund hos Bredbandsbolaget i sju år, sa jag till mig själv när jag stoppade ner kuvertet i brevlådan.
Som ett slags avslut.

Sedan kom sista käftsmällen, bara för att trycka ner lillkunden lite, lite djupare i dyn.
Jo, jag hade tydligen 77 kronor i rabatt på hyran för att jag INTE utnyttjade Stadsnät tidigare, en rabatt som såklart försvinner när jag får mitt nya abonnemang i maj.
Så i slutändan hade jag tjänat 24,50 i månaden på att ha kvar skit-BBB ändå.

***
Ni kanske har märkt att jag inte uppdaterar här så ofta numera.
Min andra blogg, den jag får betalt för att skriva på, tar lite för mycket tid.
Ni som är NHL-intresserade borde besöka Pro Hockey-bloggen >>

Hilsen. Linus.

Gladast idag! Valter är van att bli fotograferad - som alla våra barn är :)

Harry "Prickig korven" Hugosson lärde sig att posera som en fotomodell av storasyster Jana. Och ja, prickarna är såklart vattkoppor. Äntligen fick han det, nu hoppas vi att lillebrorsan blev smittad också.

Febe ville absolut inte le. Hon hade tänkt ut sin pose och körde på den.

Ps. Ni har väl inte missat min ”proffsblogg” på hockeyexpressen.se: http://blogg.expressen.se/nhlpro In och kika idag! ds.

Min fru tyckte att min nya almanacka från www.personligalmanacka.se var – kvinnlig! Men den är ju supertuff, tycker jag.

Jana var hos tandläkaren i förra veckan. Hon var superduktig och fick mycket beröm av tandsköterskan för sina fina tänder. Hon har aldrig varken sugit på finger eller tagit napp – och är tydligen bra på att borsta gaddarna också.

Harry har debuterat på söndagsskola. Som vi misstänkte var han väldigt smidig att skola in – tog en halv gång – och han trivs som fisken bland sina polare.

Vår stående kvällsgäst i trädgården – igelkotten Henrik.

Harry och tjejerna fick åka båt vid senaste besöket hos farmor och farfar. Tack farfar för det! Han har tjatat sen semestern om att åka båt igen, så det var efterlängtat.

En gång för inte så länge sen hittade jag min bärbara dator med hälften av alla tangenter bortryckta. Den skyldige? Ja han var inte sen att erkänna. Han verkade till o med lite stolt över sin bedrift…

Valter och Harry på golvet hos farmor och farfar.

Valter är inne i en ganska jobbig period just nu. När han inte skriker sover han, typ, och Rakel får slita hårt på dagarna. Hon är fantastiskt duktig, min fru. Och Valter är det lite synd om, han har typ sex tänder som är precis på g att spricka ut. Smärta!

Två tyska u-båtar i Kiel-hamnen.

Det var allt jag hade att bjuda på den här gången.

Hilsen. Linus.

Enligt NA.se var det ingen som skadade sig i bilbranden, som tur var…

Hilsen. Linus.

Anyway, the kväll var mycket nice och trevlig – det är fantastiskt med underbara vänner!

Nej, Harry Boy var inte särskilt sugen på att bli fotad den här kvällen…

The newly weds – Walls!

Jenny fotade med en riktig kamera…Christian blev dock imponerad av den coola nya appen. Den fanns dock inte till hans androidmobil…

Der Grillmeister, herr Semerson himself.

En äkta Grillmeister köper inte kött på ICA, utan jagar själv…

Okej, jag kan väl låta bli att gallskrika på ett kort i alla fall…

Söta Jodie!

Der Grill.

Mm, det goda köttet.

Jana jagar Noel, som inte verkar bry sig så värst om det…

Det var allt för den här gången. På tisdag drar vi till Kroatien, så det kanhända att det blir lite bilder därifrån nästa gång vi hörs.

Hilsen. Linus.

Frågan är bara vad numret var nu igen…

Jaja, anyway, idag gjorde de sig påminda igen. De skickade ett mail med ett lösenord till någon Internettjänst jag tydligen har tillgång till. Men deras formulering fick mig att haja till:

”Här kommer ditt personliga lösenord för SpärrService online. Lösenordet skickas ut till alla våra kunder som har en e-postadress registrerad hos oss.”

Jaha, då har alla deras kunder fått tillgång till mitt lösenord. Känns sådär…

Hilsen. Linus.

Är du känslig?

Min mage brukar ge mig ungefär en minuts förvarning innan det är dags för utbrott. Lyckligtvis är jag då i närheten av en toalett, olyckligtvis…

Just den här gången var det det senare. Jag är mitt på stan efter klockan fyra en torsdagseftermiddag när larmet går. Toalett. Nu! Jag springer in på Burger King, men där kan bara kapitalister gå på toa, för där kostar det fem kronor. Springer vidare till Entré Presenter, tar till min mest vädjande blick när jag frågar efter toaletten. Expediten missar blicken totalt och svarar vänligt ”nej tyvärr, men på Burger King finns det to…” Hon hinner inte ens avsluta meningen innan jag springer vidare.

Nu är paniken total. Mitt sista hopp är en frisör. ”Min syster och jag”. Gud välsigne Min syster och jag! En frisör är kvar med en kund. Jag faller halvt ner på knä och bönar med gråt i halsen efter en toalett. ”Javisst, den är här”, säger hon och pekar på en dörr precis bredvid sig.

Jag springer in och ser när jag stänger dörren att den inte direkt är välisolerad. Den fem centimeter stora glipan vid tröskeln kommer att släppa ut alla slags ljud jag åstadkommer. Med tanke på att min mage förvandlats till en vulkan, har jag inget val. Det är bara att köra på.

Efter ett tag hör jag hur frisören frågar kunden: ”Är du känslig, eller?” Varpå kunden svarar: ”Nej, det går bra.”

Gissa vad kul det var att gå ut därifrån.

(först publicerad i juli 2007 här: http://tangentbordet.wordpress.com/2007/07/17/ar-du-kanslig/)

Hilsen. Linus.

Lite småkul, tycker en annan.

Hilsen. Linus.

Eller snarare, så dålig är jag på att rita.

Mamma – varför blev det så här?

Hilsen. Linus.