NHL-tour, del sju

Förlåt, alla ni 47 tappra som besöker min blogg dagligen, för att jag inte har skrivit förrän nu. Är ju trots allt i USA, kollar på hockey, bor hos fantastiska människor, shoppar, ser häftiga saker – men nej, blogglusten har inte infunnit sig. Förrän nu.

Har varit här sedan i tisdags kväll och har gjort massor av roliga saker. Jag bor hemma hos familjen Allen, där mannen i huset, Kevin, bevakar NHL för riksstäckande tidningen USA Today. Så medan jag har suttit och översatt artiklar åt min lilla NHL-tidning, har jag i bakgrunden hört honom snacka med den ena NHL-höjdaren efter den andra. Brian Burke, Don Waddell, Bill Daly mfl…

Igår inträffade följande: Vi satt i bilen på väg hem efter att ha shoppat som galningar runt i hela Michigan. Kevin pratar i telefon och jag hör honom säga, ”Du vet, ni får det tufft att vinna imorgon, för min vän Linus Hugosson från Sverige ska gå på matchen, och han är obesegrad i Joe Louis Arena”. Vem han pratade med? Presidenten för Nashville Predators… (laget som spelar mot Red Wings i morgon).

Jag har lärt mig mer om NHL under de här tre dagarna med Kevin, än vad jag har under hela mitt liv.

***

Ni har väl inte missat att jag numera är ”Pro Hockey-Linus” med svenska folket? Sprang på Per Bjurman från Aftonbladet på senaste matchen, och han passade på att nämna mig några gånger i sin eminenta blogg. Skön kille.

htttp://blogg.aftonbladet.se/perbjurman

***

Kevins fru Terri är en härlig kvinna. Hon tycker jag har en ”Stealth mode”. En dag kom hon in till Kevin och sa, ”You know, I can’t find the Swede. I think he has a Stealth mode or something…”

Jag hade suttit på mitt rum och jobbat hela dagen…

***

Inte nog med att jag är dålig på att blogga nuförtiden, jag är helt urusel på att leka turist och fota. Igår när vi åkte runt halva Michigan för att hitta bra och billiga shoppingställen åt mig, tog jag två (2) bilder! En på en stoppskylt (se inledningen av inlägget), och en suddig rackare på fotbollsarenan vid Michigan State University (alla hockeytokiga vet förstås att den arenan har publikrekordet för en hockeymatch).

Jag lovar dock bättring idag, då Kevin ska ta mig till ett äkta amerikanskt frukostställe, och vi ska också gå på den sista matchen i JLA för den här gången.

***

Hittade otroliga presenter på shoppingrundan, btw. Harry får en gigantisk Batman-grotta (har ännu inte kommit på hur jag ska få med mig den hem, dock…), tjejerna får nya Ken-dockor med lite ombyteskläder (precis som de beställde), och frugan får sitt Redken-shampoo och nya Converse-skor (förresten – vi svenskar uttalar Converse helt fel, betoningen ska inte ligga på ”verse”, utan på o-et i Con, typ som man säger Continental på ett riktigt amerikanskt sätt. Bara så ni vet…).

Hittade också ett par Converse till mig själv, plus ett par snygga jeans.

Allt gick på 250 dollar…

Hade jag shoppat det i New York hade det förmodligen kostat mig det dubbla.

Nu måste jag jobba lite. Hörs senare.

Hilsen. Linus.

Där satt den!

Foto: Skärmdump från www.sportbladet.se

Det tog ett tag – men nu har jag äntligen fått en bombrubrik på sportbladet.se. Jippie! :)

Hilsen. Linus.

Han heter Aleksandr Ovetjkin på svenska…

Dagens leende.

Varje gång jag transkriberar ett ryskt namn när jag skriver för Aftonbladet, vet jag med säkerhet att det blir kommentarer av läsarna. Särskilt om det är Kovaljov, Fjodorov eller som i morse, Siomin, som varit i farten…

(Kort bakgrund först: Ryska språket har ett annat slags alfabet, kyrilliskt, med annorlunda bokstäver mot vad vi i exempelvis Sverige har, så när vi ska skriva deras namn med vårt alfabet, som är ett latinskt, måste vi omvandla deras bokstäver. Det är inte alltid lätt, och det kan ibland bli dråpligt. Det svenska språket har transkriberingsregler som skiljer sig från de regler som engelskan använder sig av.)

Som i morse, då jag drog lite på att Nicklas Bäckström och Aleksandr Ovetjkin (amerikansk stavning = Alexander Ovechkin) gjorde tre poäng var för Washington i matchen mot Chicago, samt att Aleksandr Siomin (amerikansk stavning = Alexander Semin) gjorde tre poäng. För att inte störa mig allt för mycket med drevet, skrev jag i morse Alex Ovetjkin och Alex Siomin. Förkortningar av förnamnen, alltså.

Men se du, det gick inte hem. Se här:

Skärmdump från aftonbladet.se

Kul ändå och se att det finns en del som har huvudet på skaft…

”Zvm” borde kanske börja ropa högt för att Aftonbladet också stavar fel på Nicklas Bäckströms namn – det står ju Backstrom på hans tröja…

Sen kan jag ju tillägga att tidningen Pro Hockey INTE transkriberar ryska namn enligt den svenska modellen, utan vi kör den amerikanska. Personligen spelar det ingen som helst roll för mig, även om jag tycker att de amerikanska kanske är lite snyggare. Aleksandr är inte lika estetiskt tilltalande som Alexander, till exempel. Men det går ju lika bra att läsa båda!

Och på tal om dråpliga transkriberingar: Washington Capitals ryske målvakt Simeon Varlamov har gått utanför ramen och hittat på en egen amerikanisering av sitt förnamn – Semyon. På korrekt engelska stavas hans ryska namn nämligen Semen…

Ok, dagens intressantaste inlägg i bloggosfären därmed avslutat.

Hilsen. Linus.

Bra om Aftonbladet

Efterspelet kring Aftonbladets artikel, som undrar om israeliska soldater stjäl organ från dödade palestinier, är mycket intressant.

Jag slänger in lite länkar till bra texter om farsen.

Börja här, med Svenska Dagbladets lysande små frågeställningar om den svenska mediavänsterns inkonsekvens i pressfrihetsfrågor.

Det är en intressant fråga – hur kommer det sig att Aftonbladet nu struntar i alla argument som i samband med frågorna kring Muhammed-karikatyrerna var så aktuella?

Dick Erixon: ”Står Sverige bakom Aftonbladets judeförföljelse?”

Dick Erixon: ”Aftonbladet: judarna dödade Olof Palme”

”Är det ingen i detta land som begriper vad yttrandefrihet är? Ingen tycks förstå skillnaden mellan att staten förbjuder, censurerar och (likt utrikesminister Laila Freivalds) ber säkerhetspolisen att släcka ner hemsidor och att framföra en ståndpunkt i en omtvistad fråga? Varför skulle en regering plötsligt beläggas med munkavle bara för att något skrivits i en tidning?”

Det skriver Dick Erixon i en annan bloggpost, läs hela här >>

Emanuel Karlsten på dagen.se sammanfattar det som jag initialt tyckte var mest intressant med farsen.

Inser inte Aftonbladet att det är väldigt pinsamt att en av Sveriges största och mest resursstarka tidning väljer att publicera så lösa uppgifter? Särskilt som en frilansjournalist, Anna Veeder, på bara några timmar lyckades få dementerande uttalanden från både höger och vänster angående Aftonbladets påståenden. Aftonbladets journalist har haft sjutton (17) år på sig…

Läs själva på Anna Veeders blogg om hennes reflektioner kring historien >>

Veeder tycker också att Aftonbladet borde gå till den internationella domstolen med sina bevis, om de nu är så säkra på att de är riktiga.

Nu har jag gett er lite att göra… :)

Hilsen. Linus.