Så går det i Stanley Cup-kvartarna

Första slutspelsomgången bjöd på ett flertal fantastiska matcher, framförallt i Western Conference och i Ottawa-Pittsburgh-serien. Nu väntar ett par riktigt intressanta möten i kvartsfinalerna.

Jag hade sex av åtta rätt i förra tippningen. Det var Buffalo och Washington som inte följde mina anvisningar…

Eastern Conference

Pittsburgh Penguins (4) – Montreal Canadiens (8)

Eastern Conference känns som banad väg för Pittsburgh, som kan lyfta på hatten och tacka Ovechkin & co för att de vek ner sig fullständigt i serien mot Montreal. Tack vare det har de fördel av hemmais i den här serien och i nästa, om de tar sig dit.

Pittsburgh såg tidvis starka ut mot Ottawa och framförallt visar Sidney Crosby upp fortsatt fin – överfin – form. Med 14 poäng var han bäst i NHL i första omgången.

Precis som jag (något felaktigt…) trodde att Washington skulle köra över Montreal, så tror jag att Penguins gör detsamma i den här serien. Men vi vet också att Canadiens målvakt Jaroslav Halak är hetare än hetast för tillfället, därför tror jag han kniper en seger åt sitt lag.

Nyckelspelare, Penguins: Evgeni Malkin, Sergei Gonchar, Sidney Crosby
Nyckelspelare, Canadiens: Jaroslav Halak, Jaroslav Halak, Jaroslav Halak

Möten under grundserien: 3-1 till Penguins

Mitt tips: 4-1 till Pittsburgh

Boston Bruins (6) – Philadelphia Flyers (7)

Jag trodde inte på Boston i förra omgången mot Buffalo, men de visade hjärta och slog ut favoriterna Sabres. Nu får de tillbaka stjärncentern Marc Savard, som dock inte spelat på nästan två månader. Bruins ser ut som ett klassiskt defensivt spelande slutspelslag, som kan äta upp en ouppmärksam motståndare. De har en het målvakt i Tuukka Rask, och om inte finnen får jobbet gjort – ja, då kan de slänga in Tim Thomas, ni vet han som vann Vezina Trophy i fjol.

Flyers har också en het målvakt, men Brian Boucher känns ändå som ett svagare kort än Rask/Thomas. Dessutom fick man Jeff Carter, Ian Laperriere och Simon Gagne skadade i första omgången. De får ställa upp med ett decimerat lag, som dock fortfarande är väldigt starkt framåt. Sen har man Chris Pronger – en av de mest ultimata slutspelsspelarna i dagens hockey.

I slutändan tror jag ändå lite mer på Boston, som känns starkare defensivt, samtidigt som man i motsats till Flyers förra motståndare New Jersey bättre klarar av att stå emot Flyers tunga anfall.

Nyckelspelare, Bruins: Zdeno Chara, Tuukka Rask, Patrice Bergeron
Nyckelspelare, Flyers: Brian Boucher, Mike Richards, Chris Pronger

Möten under grundserien: 2-2

Mitt tips: 4-3 till Boston

 

Western Conference

San Jose Sharks (1) – Detroit Red Wings (5)

San Jose vs. their Ghosts… Det var ju det här som inte fick hända. Sharks-spelarna hoppades nog innerligt att Phoenix skulle vinna den sjunde matchen i förrgår, men det blev alltså mardrömsmotståndaren Detroit Red Wings istället. Jag har ju i Pro Hockey sagt att jag tror Sharks ska ta kål på sitt slutspelsspöke i år. 4-2 i finalen mot Capitals, blev mitt tips i nummer 4. Och det tipset är ju redan skadeskjutet, tack vare Capitals debacle mot Montreal. Och faktum är att jag tror det dör totalt efter den här serien.

Sharks enda hopp är att få igång två kedjor – de behöver att Joe Thornton, Patrick Marleau och Dany Heatley vaknar till liv. Då kan de skaka Detroit. Annars – goodbye.

Nyckelspelare, Detroit: Henrik Zetterberg, Pavel Datsyuk, Nicklas Lidström
Nyckelspelare, San Jose: Joe Pavelski, Joe Thornton, Dan Boyle

Möten under grundserien: 3-1 till Detroit

Mitt tips: 4-2 till Detroit

Chicago Blackhawks (2) – Vancouver Canucks (3)

Ojvoj, för att citera Per Bjurman. Det här kan bli årets bästa serie. Två lag som verkligen inte har höga tankar om varandra, två lag som är ganska likvärdiga, med ungefär samma öppna spelidé.

Det här blir kul!

Och tyvärr, svåger Daniel, slutar det med en Chicago-förlust. Det vi såg av Chicago i första omgången imponerade inte, de haltade förbi Nashville. Vancouver hade inledningsvis problem mot Los Angeles, men deras offensiv – under orkestrering av tvillingarna Sedin – gick i slutändan inte att stoppa.

Chicago är bättre defensivt än Vancouver, och deras penalty killing var näst intill perfekt mot Nashville. Kan de få igång sitt fruktade anfallsspel är de minst lika bra som Vancouver.

Men jag går på dagsformen, där Canucks känns starkare.

Nyckelspelare, Chicago: Antti Niemi, Duncan Keith, Marian Hossa
Nyckelspelare, Vancouver: Henrik Sedin, Ryan Kesler, Mikael Samuelsson

Möten under grundserien: 2-2 i matcher

Mitt tips: 4-3 till Vancouver

Hilsen. Linus.

Det här visste du inte om mig!

Om jag någon gång skulle få uppmaningen att ”berätta något inte många vet om dig”, skulle jag nog ta upp att jag är söndagsskolelärare. Mest för att jag själv tycker det är så otippat.

Men det är jag alltså, sedan förra hösten. Har en grupp fem-sexåringar som jag träffar varannan söndag – fantastiskt roligt, utmanande och inspirerande.

Jag brukar alltid inleda samlingen med att låta dem berätta om vad som hänt den senaste tiden, det brukar oftast bli ganska enkla och roliga saker. Men idag räckte en kille upp handen och sa, ”Jag har något tråkigt att berätta”.

”Jaha, vad då?” frågade jag, samtidigt som jag förberedde mig för i princip vad som helst (barn är ofta brutalt ärliga).

”Jag gillar inte fotboll längre.”

”Ok. Nähä?”

”Nu gillar jag bara ishockey.”

Se där – efter en och en halv termin börjar vissa saker fastna hos barnen. Jag upplyste givetvis honom om att det inte var en tråkig sak han berättat, utan han hade bara beskrivit en fullt normal utveckling hos vilken fritt tänkande människa som helst…

***

På tal om hockey. I övermorgon drar jag till USA för att kolla på hockey i dagarna elva. Det ska givetvis bli ofantligt kul.

Men det känns också svårt att lämna familjen för så lång tid. Jag tror jag skulle ha väldigt svårt att vara på resande fot ofta. En-två gånger per år är nog vad jag och dom klarar av.

***

Vill inte ens nämna det, för jag vill inte ha en blogg där varje inlägg inleds med, ”Ja, ursäkta för den långa tystnaden, blablabla”, men det var ju rysligt länge sen jag skrev något här.

Förklaringen är så klart att arbetsbördan har varit lite mer än lovligt tung.

Nu ska det dock kunna bli ett och annat inlägg när jag beger mig ut i vida världen.

***

Var på Mariebergs köpcentrum för att köpa något svenskt som tack till den journalist jag får bo hos i Detroit. Det blev en Orrefors-skål (tänk att lite upphettad sand kan vara så dyrt) och fem chokladkakor från Marabou.

Det var väl svenskt?

***

Nä, nu måste jag återgå till packningen. Nästa gång vi hörs, sitter jag på pressläktaren i Joe Louis Arena och tittar på när Detroit Red Wings möter Edmonton Oilers.

Until then – ha det så bra!

Hilsen. Linus.

Finhockey i Stockholm

Medan övriga världen debatterar Anna Ankas senaste utspel och beundrar David Lettermans sätt att hantera sina otrohetsaffärer, lever och andas jag ishockey den här helgen.

Är på plats i Globen och tittar på när NHL-lagen St Louis Blues och Detroit Red Wings spelar säsongens två första matcher mot varandra. Igår vann Blues med 4-3 – precis som jag tippade (jag har vittnen…), och ikväll tror jag att Red Wings vinner med 3-1.

Det är såklart väldigt roligt att vara här. Jag tittade på mina inlägg från förra årets NHL-premiär i Stockholm, samt även de inlägg jag skrev när jag var över i USA i februari och kollade NHL-action, och jag måste säga att den pojkaktiga förtjusningen över att kolla på finhockey fortfarande lever.

Jag kallar mig journalist. Jag är redaktör för Europas största NHL-tidning. Givetvis är jag professionell (även om jag gärna suttit med min Red Wings-tröja på pressläktaren igår), men känslan av att jag fortfarande bara är en vanlig ishockeysupporter finns fortfarande kvar någonstans där inne.

Det gillar jag. Hoppas att känslan finns kvar länge.

***

Igår kom en känd sportkommentator på SVT fram till mig och öste beröm över senaste numret av Pro Hockey. Kul, men samtidigt skrämmande.

***

Jodå, Todd Bertuzzi var bra igår. Henrik Zetterberg var däremot totalt osynlig. Men roligast var ändå att se en äntligen skadefri Paul Kariya göra två mål för Blues.

***

Innan matchen var jag konferencier för LA Travels VIP-kunder. Jag skulle hålla låda om NHL under en timmes tid, inklusive två interjuver. Det gick förvånansvärt lätt. Har samlat på mig alldeles för mycket onödigt vetande om NHL genom åren.

***

Skrämmande, för att jag inte gillar tanken att det jag skriver i PH läses av andra journalister och experter. När jag skriver tänker jag istället att ”nu skriver jag för Oliver och Petter, 14 och 16 år gamla NHL-fans”. Känns som att ribban sänks lite då…

Men det verkar passa för journalister också.

***

Loui Eriksson, 24, gjorde 36 mål för Dallas Stars under förra säsongen, som blev hans genombrott i NHL.

Igår kom belöningen: göteborgaren får 25,5 miljoner dollar (cirka 170 miljoner kronor) för att spela ishockey i Texas i sex år till.

Grattis, Loui!

***

Självklart gjorde jag bort mig inför en NHL-stjärna också. Påstod för Kris Draper, 38, att han bara hade ett år kvar på sitt kontrakt. ”Nej, jag har två år”, sa den trevlige kanadensaren. ”Aha, ja, då kan vi skippa resten av frågorna”.

Sen var intervjun slut.

Snygg sorti.

***

Nej, nu ska jag jobba på riktigt. Skickar nästa nummer till tryck på tisdag, och vi har fortfarande sex sidor att fylla med material… Det är enormt stressigt för oss gammelmediajournalister…

Hilsen. Linus.

Finhockey i Karlstad

Så här såg det ut när matchen mellan Detroit och Färjestad började.

Hilsen. Linus.

Nerver utanpå tröjan

Sitter på jobbet och ska översätta en artikel till nästa nummer av Pro Hockey. Men jag är lite tankspridd och faktiskt nervös. Anledningen är egentligen trivial – sport är ju inget att bygga sitt liv kring.

Men det är ju så att mitt intresse för svettiga karlar till stor koncentrerats till ett ishockeylag i Detroit, MI. Red Wings spelar i natt en match som kallas ”the ultimate game 7″ – det slutgiltiga avgörandet. Det står 3-3 i finalen mot Pittsburgh Penguins i bäst av sju. En hel säsong avgörs i en match. Glädje – besvikelse, succé – missräkning.

Jag kan inte låta bli att tycka det är ascoolt.

På ena sidan står alltså sju svenskar i klassisk rödvit mundering. Alla spelar viktiga roller i det som blivit NHL:s dominerande lagmaskin det senaste decenniet.

På andra sidan står NHL:s framtid. Hockeyns reklampelare nummer ett Sidney Crosby, som i Kanada åtnjuter närmast rockstjärnestatus, bildar giftigt anfallsvapen med ryske trollgubben Jevgenij Malkin.

Det blir inte mindre häftigt av det faktum att dessa lag – Red Wings och Penguins – möttes även i fjolårets final. Då vann Red Wings. Jag tror på en repris i natt.

***
Fick offentlig kritik på en blogg för min översättning av ”Jag stred för Arafat”.

”Boken är välskriven och dramaturgiskt väl avvägd. Dessvärre röjer språkval och idiom en ung och ännu ovan översättare”, skriver Bertil på sin fotoblogg.

Om han bara visste hur rätt han har. Vad sjutton betyder idiom? ;)

***

Fotade goa Lina och Johan på stan idag. Linas humor går inte att beskriva i ord, annat än att hon är ordvitsarnas okrönta drottning. Johan kommer att få ett mycket roligt liv. Grattis, Johan!

***
Varför har jag inte upptäckt Newsboys ”Go” tidigare? Lättsmält så det förslår, men skönt att jobba till.

***
Nä, nu ska jag återgå till översättningen. Tur att läsarna av Pro Hockey inte heller vet vad idiom betyder. Hepp!

Hilsen. Linus.

Om Detroit vinner i natt

Om Detroit vinner i natt blir man Stanley Cup-mästare för 12:e gången.

Två frågor ska då besvaras – och här kommer mina tips på vad svaren blir:

1. Vem blir utsedd till slutspelets mest värdefulla spelare?
Nordamerikaner är mycket för sentimentalitet och revansch, så förmodligen ligger Detroits evigt underskattade målvakt Chris Osgood bäst till. Och det är inget dåligt val, men jag kan inte låta bli att vara helt förundrad över Henrik Zetterbergs fantastiska spel i finalen. Flest poäng – samtidigt som han stänger ner Sidney Crosby.
Så jag svarar Henrik Zetterberg, om det hade varit upp till mig att bestämma. Men det blir förmodligen Chris Osgood.

2. Vem får bucklan av Nicklas Lidström?
Förra året hyllade Lidström Dallas Drake, veteranen som äntligen vann, genom att ge honom bucklan som nummer två. I år har han ett antal alternativ:
- Marian Hossa. Slovaken som nobbade storlönen för att komma till Detroit – bara för att vinna. Skulle vara ett fint sätt att hylla stjärnans vinnarinstinkt.
- Chris Osgood. Om Osgood inte blir MVP, har Lidström har ett gyllene läge att visa uppskattning för veteranmålvaktens fantastiska spel.
- Svenskarna. Varför inte dra ihop alla åtta svenskar och göra någon grej av det? Nej, det händer nog inte…
- Chris Chelios. 47-åringen kommer inte att fortsätta i Detroit, och att ge honom denna hedersbetygelse kan vara en fin avslutning på hans tio år i Detroit.
- Fem-klubben. Det finns ett gäng som varit med och vunnit alla de fem titlar Detroit tagit sedan 1997. Det är Kris Draper, Nicklas Lidström, Kirk Maltby, Tomas Holmström och Darren McCarty. Kanske vore något.

Framåt klockan fem i morgon bitti får vi svaren.

Hilsen. Linus.

Babcocks sköna reaktion

I nattens tredje Stanley Cup-final lyckades domarna missa att Pittsburgh spelade med sex utespelare på isen i närmare tjugo sekunder.

Helt otroligt.

Babcock fick frågan på presskonferensen om han tycker det var frustrerande. han ryckte på axlarna och svarade: ”What do you want me to say?” Sen bara skrattade han.

Maxime Talbot, Pittsburgh-spelare, fick hela presskåren att skratta när han sa att ”vi fick ju igång ett riktigt bra spel när vi var sex utespelare på isen…”

Nåja, jag ska inte vara dålig förlorare. Jag trodde redan på förhand att Detroit skulle förlora den här matchen.

Precis som jag tror att de kommer att vinna nästa. Och nästa. 4-1 i matcher har jag ju tippat…

Hilsen. Linus.