Så går det i Stanley Cup-kvartarna

Första slutspelsomgången bjöd på ett flertal fantastiska matcher, framförallt i Western Conference och i Ottawa-Pittsburgh-serien. Nu väntar ett par riktigt intressanta möten i kvartsfinalerna.

Jag hade sex av åtta rätt i förra tippningen. Det var Buffalo och Washington som inte följde mina anvisningar…

Eastern Conference

Pittsburgh Penguins (4) – Montreal Canadiens (8)

Eastern Conference känns som banad väg för Pittsburgh, som kan lyfta på hatten och tacka Ovechkin & co för att de vek ner sig fullständigt i serien mot Montreal. Tack vare det har de fördel av hemmais i den här serien och i nästa, om de tar sig dit.

Pittsburgh såg tidvis starka ut mot Ottawa och framförallt visar Sidney Crosby upp fortsatt fin – överfin – form. Med 14 poäng var han bäst i NHL i första omgången.

Precis som jag (något felaktigt…) trodde att Washington skulle köra över Montreal, så tror jag att Penguins gör detsamma i den här serien. Men vi vet också att Canadiens målvakt Jaroslav Halak är hetare än hetast för tillfället, därför tror jag han kniper en seger åt sitt lag.

Nyckelspelare, Penguins: Evgeni Malkin, Sergei Gonchar, Sidney Crosby
Nyckelspelare, Canadiens: Jaroslav Halak, Jaroslav Halak, Jaroslav Halak

Möten under grundserien: 3-1 till Penguins

Mitt tips: 4-1 till Pittsburgh

Boston Bruins (6) – Philadelphia Flyers (7)

Jag trodde inte på Boston i förra omgången mot Buffalo, men de visade hjärta och slog ut favoriterna Sabres. Nu får de tillbaka stjärncentern Marc Savard, som dock inte spelat på nästan två månader. Bruins ser ut som ett klassiskt defensivt spelande slutspelslag, som kan äta upp en ouppmärksam motståndare. De har en het målvakt i Tuukka Rask, och om inte finnen får jobbet gjort – ja, då kan de slänga in Tim Thomas, ni vet han som vann Vezina Trophy i fjol.

Flyers har också en het målvakt, men Brian Boucher känns ändå som ett svagare kort än Rask/Thomas. Dessutom fick man Jeff Carter, Ian Laperriere och Simon Gagne skadade i första omgången. De får ställa upp med ett decimerat lag, som dock fortfarande är väldigt starkt framåt. Sen har man Chris Pronger – en av de mest ultimata slutspelsspelarna i dagens hockey.

I slutändan tror jag ändå lite mer på Boston, som känns starkare defensivt, samtidigt som man i motsats till Flyers förra motståndare New Jersey bättre klarar av att stå emot Flyers tunga anfall.

Nyckelspelare, Bruins: Zdeno Chara, Tuukka Rask, Patrice Bergeron
Nyckelspelare, Flyers: Brian Boucher, Mike Richards, Chris Pronger

Möten under grundserien: 2-2

Mitt tips: 4-3 till Boston

 

Western Conference

San Jose Sharks (1) – Detroit Red Wings (5)

San Jose vs. their Ghosts… Det var ju det här som inte fick hända. Sharks-spelarna hoppades nog innerligt att Phoenix skulle vinna den sjunde matchen i förrgår, men det blev alltså mardrömsmotståndaren Detroit Red Wings istället. Jag har ju i Pro Hockey sagt att jag tror Sharks ska ta kål på sitt slutspelsspöke i år. 4-2 i finalen mot Capitals, blev mitt tips i nummer 4. Och det tipset är ju redan skadeskjutet, tack vare Capitals debacle mot Montreal. Och faktum är att jag tror det dör totalt efter den här serien.

Sharks enda hopp är att få igång två kedjor – de behöver att Joe Thornton, Patrick Marleau och Dany Heatley vaknar till liv. Då kan de skaka Detroit. Annars – goodbye.

Nyckelspelare, Detroit: Henrik Zetterberg, Pavel Datsyuk, Nicklas Lidström
Nyckelspelare, San Jose: Joe Pavelski, Joe Thornton, Dan Boyle

Möten under grundserien: 3-1 till Detroit

Mitt tips: 4-2 till Detroit

Chicago Blackhawks (2) – Vancouver Canucks (3)

Ojvoj, för att citera Per Bjurman. Det här kan bli årets bästa serie. Två lag som verkligen inte har höga tankar om varandra, två lag som är ganska likvärdiga, med ungefär samma öppna spelidé.

Det här blir kul!

Och tyvärr, svåger Daniel, slutar det med en Chicago-förlust. Det vi såg av Chicago i första omgången imponerade inte, de haltade förbi Nashville. Vancouver hade inledningsvis problem mot Los Angeles, men deras offensiv – under orkestrering av tvillingarna Sedin – gick i slutändan inte att stoppa.

Chicago är bättre defensivt än Vancouver, och deras penalty killing var näst intill perfekt mot Nashville. Kan de få igång sitt fruktade anfallsspel är de minst lika bra som Vancouver.

Men jag går på dagsformen, där Canucks känns starkare.

Nyckelspelare, Chicago: Antti Niemi, Duncan Keith, Marian Hossa
Nyckelspelare, Vancouver: Henrik Sedin, Ryan Kesler, Mikael Samuelsson

Möten under grundserien: 2-2 i matcher

Mitt tips: 4-3 till Vancouver

Hilsen. Linus.

NHL-tour, del sju

Förlåt, alla ni 47 tappra som besöker min blogg dagligen, för att jag inte har skrivit förrän nu. Är ju trots allt i USA, kollar på hockey, bor hos fantastiska människor, shoppar, ser häftiga saker – men nej, blogglusten har inte infunnit sig. Förrän nu.

Har varit här sedan i tisdags kväll och har gjort massor av roliga saker. Jag bor hemma hos familjen Allen, där mannen i huset, Kevin, bevakar NHL för riksstäckande tidningen USA Today. Så medan jag har suttit och översatt artiklar åt min lilla NHL-tidning, har jag i bakgrunden hört honom snacka med den ena NHL-höjdaren efter den andra. Brian Burke, Don Waddell, Bill Daly mfl…

Igår inträffade följande: Vi satt i bilen på väg hem efter att ha shoppat som galningar runt i hela Michigan. Kevin pratar i telefon och jag hör honom säga, ”Du vet, ni får det tufft att vinna imorgon, för min vän Linus Hugosson från Sverige ska gå på matchen, och han är obesegrad i Joe Louis Arena”. Vem han pratade med? Presidenten för Nashville Predators… (laget som spelar mot Red Wings i morgon).

Jag har lärt mig mer om NHL under de här tre dagarna med Kevin, än vad jag har under hela mitt liv.

***

Ni har väl inte missat att jag numera är ”Pro Hockey-Linus” med svenska folket? Sprang på Per Bjurman från Aftonbladet på senaste matchen, och han passade på att nämna mig några gånger i sin eminenta blogg. Skön kille.

htttp://blogg.aftonbladet.se/perbjurman

***

Kevins fru Terri är en härlig kvinna. Hon tycker jag har en ”Stealth mode”. En dag kom hon in till Kevin och sa, ”You know, I can’t find the Swede. I think he has a Stealth mode or something…”

Jag hade suttit på mitt rum och jobbat hela dagen…

***

Inte nog med att jag är dålig på att blogga nuförtiden, jag är helt urusel på att leka turist och fota. Igår när vi åkte runt halva Michigan för att hitta bra och billiga shoppingställen åt mig, tog jag två (2) bilder! En på en stoppskylt (se inledningen av inlägget), och en suddig rackare på fotbollsarenan vid Michigan State University (alla hockeytokiga vet förstås att den arenan har publikrekordet för en hockeymatch).

Jag lovar dock bättring idag, då Kevin ska ta mig till ett äkta amerikanskt frukostställe, och vi ska också gå på den sista matchen i JLA för den här gången.

***

Hittade otroliga presenter på shoppingrundan, btw. Harry får en gigantisk Batman-grotta (har ännu inte kommit på hur jag ska få med mig den hem, dock…), tjejerna får nya Ken-dockor med lite ombyteskläder (precis som de beställde), och frugan får sitt Redken-shampoo och nya Converse-skor (förresten – vi svenskar uttalar Converse helt fel, betoningen ska inte ligga på ”verse”, utan på o-et i Con, typ som man säger Continental på ett riktigt amerikanskt sätt. Bara så ni vet…).

Hittade också ett par Converse till mig själv, plus ett par snygga jeans.

Allt gick på 250 dollar…

Hade jag shoppat det i New York hade det förmodligen kostat mig det dubbla.

Nu måste jag jobba lite. Hörs senare.

Hilsen. Linus.

Har jag en ålderskris?

Nej då, jag missade inte att träna i förra veckan. Två gånger masade jag mig iväg till muskelfabriken och stånkade svett. Det går bättre och bättre – senast orkade jag cykla en halvtimme efter styrkedelen, så förhoppningsvis är flåset på bättringsvägen. Jag har också varit och tränat i dag – sju gånger totalt har jag varit på gymmet. 

Dessutom har jag börjat på någon form av diet – så nu sitter jag här på kontoret med tung huvudvärk och abstinensryckningar i händerna. Det är sorgligt men sant att min kropp är fast beroende av socker i alla dess former. Och när jag inte ger den socker, som jag alltså gjort idag, slår den tillbaka med allehanda krämpor och värk. 

Jag mår påtagligt illa just nu. Sjukt. 

Min nya fixering vid träning och kost får mig att börja undra om jag lider av en tidig ålderskris. I förra veckan fyllde jag 29, och nedräkningen till ”the big 3-0″ är inne i slutskedet. Det är kanske det som får mig att ta tag i hälsan och göra något åt alla extrakilon på kroppen. 

Nä, jag tror inte jag har en ålderskris, snarare en viktkris – något jag borde gjort någonting åt för länge sedan. 

*** 

På bilden ser ni för övrigt mina nya glasögon. Visst ser jag riktigt hipp ut? 

*** 

Idag fick jag tre dvd-boxar på posten. Så eftermiddagen har gått åt till att kolla på gamla hockeymatcher. Frugan bara skakar på huvudet åt mig, när jag exalterat förklarar att jag har njutit av Edmonton Oilers mot Philadelphia Flyers från 1987 och Toronto Maple Leafs mot Pittsburgh Penguins från 2000. 

Och ok – jag kan väl erkänna att det är snudd på övernördigt att kolla på 20 år gamla hockeymatcher. Men sån är jag. 

*** 

På tal om att fylla år. Min kära mor inledde grattishälsningen med, ”Det här är sista gången du fyller ett primtal”.

Har jag månne bara två år kvar att leva? 

*** 

Fick pressmeddelande från Frizon idag. 

Jag bevakade ju 2009 års festival för Världen idag och fick väldigt blandade intryck. Stötte på ganska mycket under dagarna på Torp utanför Örebro som jag hade svårt att tycka var bra. Och när jag skrev om det i tidningen blev det mothugg från EFK Ung, som ju arrangerar festivalen. 

Jag håller fast vid slutsatsen jag drog – en ungdom som besöker Frizon får väldigt blandade budskap om vad det innebär att vara kristen. 

Men idag är det svårt att säga att man tycker att något är fel, utan att stämplas som moraliserande eller överkänslig. Då är det lättare att gulligulla, som annan kristen media valde att göra. 

Frizon har potential att vara hur bra som helst – men då behöver den naiva inställningen från arrangören försvinna. Det finns en andlig verklighet, och jag kan inte låta bli att undra hur bra det är att prisa Gud på samma scen som ett okristet band stått och svurit på några timmar tidigare…

***

Jana, Harry och Febe på väg till kyrkan.

Hilsen. Linus.

Finhockey i Stockholm

Medan övriga världen debatterar Anna Ankas senaste utspel och beundrar David Lettermans sätt att hantera sina otrohetsaffärer, lever och andas jag ishockey den här helgen.

Är på plats i Globen och tittar på när NHL-lagen St Louis Blues och Detroit Red Wings spelar säsongens två första matcher mot varandra. Igår vann Blues med 4-3 – precis som jag tippade (jag har vittnen…), och ikväll tror jag att Red Wings vinner med 3-1.

Det är såklart väldigt roligt att vara här. Jag tittade på mina inlägg från förra årets NHL-premiär i Stockholm, samt även de inlägg jag skrev när jag var över i USA i februari och kollade NHL-action, och jag måste säga att den pojkaktiga förtjusningen över att kolla på finhockey fortfarande lever.

Jag kallar mig journalist. Jag är redaktör för Europas största NHL-tidning. Givetvis är jag professionell (även om jag gärna suttit med min Red Wings-tröja på pressläktaren igår), men känslan av att jag fortfarande bara är en vanlig ishockeysupporter finns fortfarande kvar någonstans där inne.

Det gillar jag. Hoppas att känslan finns kvar länge.

***

Igår kom en känd sportkommentator på SVT fram till mig och öste beröm över senaste numret av Pro Hockey. Kul, men samtidigt skrämmande.

***

Jodå, Todd Bertuzzi var bra igår. Henrik Zetterberg var däremot totalt osynlig. Men roligast var ändå att se en äntligen skadefri Paul Kariya göra två mål för Blues.

***

Innan matchen var jag konferencier för LA Travels VIP-kunder. Jag skulle hålla låda om NHL under en timmes tid, inklusive två interjuver. Det gick förvånansvärt lätt. Har samlat på mig alldeles för mycket onödigt vetande om NHL genom åren.

***

Skrämmande, för att jag inte gillar tanken att det jag skriver i PH läses av andra journalister och experter. När jag skriver tänker jag istället att ”nu skriver jag för Oliver och Petter, 14 och 16 år gamla NHL-fans”. Känns som att ribban sänks lite då…

Men det verkar passa för journalister också.

***

Loui Eriksson, 24, gjorde 36 mål för Dallas Stars under förra säsongen, som blev hans genombrott i NHL.

Igår kom belöningen: göteborgaren får 25,5 miljoner dollar (cirka 170 miljoner kronor) för att spela ishockey i Texas i sex år till.

Grattis, Loui!

***

Självklart gjorde jag bort mig inför en NHL-stjärna också. Påstod för Kris Draper, 38, att han bara hade ett år kvar på sitt kontrakt. ”Nej, jag har två år”, sa den trevlige kanadensaren. ”Aha, ja, då kan vi skippa resten av frågorna”.

Sen var intervjun slut.

Snygg sorti.

***

Nej, nu ska jag jobba på riktigt. Skickar nästa nummer till tryck på tisdag, och vi har fortfarande sex sidor att fylla med material… Det är enormt stressigt för oss gammelmediajournalister…

Hilsen. Linus.

Finhockey i Karlstad

Så här såg det ut när matchen mellan Detroit och Färjestad började.

Hilsen. Linus.

Han heter Aleksandr Ovetjkin på svenska…

Dagens leende.

Varje gång jag transkriberar ett ryskt namn när jag skriver för Aftonbladet, vet jag med säkerhet att det blir kommentarer av läsarna. Särskilt om det är Kovaljov, Fjodorov eller som i morse, Siomin, som varit i farten…

(Kort bakgrund först: Ryska språket har ett annat slags alfabet, kyrilliskt, med annorlunda bokstäver mot vad vi i exempelvis Sverige har, så när vi ska skriva deras namn med vårt alfabet, som är ett latinskt, måste vi omvandla deras bokstäver. Det är inte alltid lätt, och det kan ibland bli dråpligt. Det svenska språket har transkriberingsregler som skiljer sig från de regler som engelskan använder sig av.)

Som i morse, då jag drog lite på att Nicklas Bäckström och Aleksandr Ovetjkin (amerikansk stavning = Alexander Ovechkin) gjorde tre poäng var för Washington i matchen mot Chicago, samt att Aleksandr Siomin (amerikansk stavning = Alexander Semin) gjorde tre poäng. För att inte störa mig allt för mycket med drevet, skrev jag i morse Alex Ovetjkin och Alex Siomin. Förkortningar av förnamnen, alltså.

Men se du, det gick inte hem. Se här:

Skärmdump från aftonbladet.se

Kul ändå och se att det finns en del som har huvudet på skaft…

”Zvm” borde kanske börja ropa högt för att Aftonbladet också stavar fel på Nicklas Bäckströms namn – det står ju Backstrom på hans tröja…

Sen kan jag ju tillägga att tidningen Pro Hockey INTE transkriberar ryska namn enligt den svenska modellen, utan vi kör den amerikanska. Personligen spelar det ingen som helst roll för mig, även om jag tycker att de amerikanska kanske är lite snyggare. Aleksandr är inte lika estetiskt tilltalande som Alexander, till exempel. Men det går ju lika bra att läsa båda!

Och på tal om dråpliga transkriberingar: Washington Capitals ryske målvakt Simeon Varlamov har gått utanför ramen och hittat på en egen amerikanisering av sitt förnamn – Semyon. På korrekt engelska stavas hans ryska namn nämligen Semen…

Ok, dagens intressantaste inlägg i bloggosfären därmed avslutat.

Hilsen. Linus.

Skojfrisk NHL-målvakt

Reportern i fråga är en tjeckisk frilansare, som inte kan finska, men som ställer frågor på engelska, och så får spelarna svara på sitt modersmål. Sedan säljer han klippen till finsk tv, bland annat. Finska tv-kanalen MTV3 köpte det här klippet, som alltså är en intervju med Torontos finske målvakt Vesa Toskala, och gjorde det enda rätta när de insåg vad det var frågan om – de la ut klippet på sin sajt.

Det blev succé.

(För att tydligare se undertexten, klicka en gång på videofönstret, så öppnas det på Youtubes hemsida.)

Hilsen. Linus.

Säsongsguiden – en höjdare

I fredags skickade jag Pro Hockeys sjunde utgåva för året till tryck.

Det var andra gången jag basade för produktionen av säsongsguiden, och det var ett hästjobb den här gången också. Den 24/9 finns tidningen i en affär nära dig – se till att skaffa dig ett ex.

Själv kommer jag få 250 ex på posten… Ska ju upp till Globen och NHL-matcherna där i början på oktober, och i samband med ett par vip-kvällar inför matcherna tänkte jag dela ut lite tidningar. Det blir nog uppskattat.

Innehåll: Som vanligt analyseras alla 30 NHL-lag, men ett par fina nyheter finns det. Varje laguppslag har två nya korta texter – ”Från rekordböckerna” och ”Visste du att…”. Inga revolutionerande idéer, men jag tror det blir lite extra hockeygodis för våra läsare.
Dessutom rankas årets 15 bästa rookies och den spännande Ducks-stjärnan Bobby Ryan porträtteras.

Pro Hockey 7 är en tidning att spara hela NHL-säsongen igenom.

Hilsen. Linus.

Nerver utanpå tröjan

Sitter på jobbet och ska översätta en artikel till nästa nummer av Pro Hockey. Men jag är lite tankspridd och faktiskt nervös. Anledningen är egentligen trivial – sport är ju inget att bygga sitt liv kring.

Men det är ju så att mitt intresse för svettiga karlar till stor koncentrerats till ett ishockeylag i Detroit, MI. Red Wings spelar i natt en match som kallas ”the ultimate game 7″ – det slutgiltiga avgörandet. Det står 3-3 i finalen mot Pittsburgh Penguins i bäst av sju. En hel säsong avgörs i en match. Glädje – besvikelse, succé – missräkning.

Jag kan inte låta bli att tycka det är ascoolt.

På ena sidan står alltså sju svenskar i klassisk rödvit mundering. Alla spelar viktiga roller i det som blivit NHL:s dominerande lagmaskin det senaste decenniet.

På andra sidan står NHL:s framtid. Hockeyns reklampelare nummer ett Sidney Crosby, som i Kanada åtnjuter närmast rockstjärnestatus, bildar giftigt anfallsvapen med ryske trollgubben Jevgenij Malkin.

Det blir inte mindre häftigt av det faktum att dessa lag – Red Wings och Penguins – möttes även i fjolårets final. Då vann Red Wings. Jag tror på en repris i natt.

***
Fick offentlig kritik på en blogg för min översättning av ”Jag stred för Arafat”.

”Boken är välskriven och dramaturgiskt väl avvägd. Dessvärre röjer språkval och idiom en ung och ännu ovan översättare”, skriver Bertil på sin fotoblogg.

Om han bara visste hur rätt han har. Vad sjutton betyder idiom? ;)

***

Fotade goa Lina och Johan på stan idag. Linas humor går inte att beskriva i ord, annat än att hon är ordvitsarnas okrönta drottning. Johan kommer att få ett mycket roligt liv. Grattis, Johan!

***
Varför har jag inte upptäckt Newsboys ”Go” tidigare? Lättsmält så det förslår, men skönt att jobba till.

***
Nä, nu ska jag återgå till översättningen. Tur att läsarna av Pro Hockey inte heller vet vad idiom betyder. Hepp!

Hilsen. Linus.

Om Detroit vinner i natt

Om Detroit vinner i natt blir man Stanley Cup-mästare för 12:e gången.

Två frågor ska då besvaras – och här kommer mina tips på vad svaren blir:

1. Vem blir utsedd till slutspelets mest värdefulla spelare?
Nordamerikaner är mycket för sentimentalitet och revansch, så förmodligen ligger Detroits evigt underskattade målvakt Chris Osgood bäst till. Och det är inget dåligt val, men jag kan inte låta bli att vara helt förundrad över Henrik Zetterbergs fantastiska spel i finalen. Flest poäng – samtidigt som han stänger ner Sidney Crosby.
Så jag svarar Henrik Zetterberg, om det hade varit upp till mig att bestämma. Men det blir förmodligen Chris Osgood.

2. Vem får bucklan av Nicklas Lidström?
Förra året hyllade Lidström Dallas Drake, veteranen som äntligen vann, genom att ge honom bucklan som nummer två. I år har han ett antal alternativ:
- Marian Hossa. Slovaken som nobbade storlönen för att komma till Detroit – bara för att vinna. Skulle vara ett fint sätt att hylla stjärnans vinnarinstinkt.
- Chris Osgood. Om Osgood inte blir MVP, har Lidström har ett gyllene läge att visa uppskattning för veteranmålvaktens fantastiska spel.
- Svenskarna. Varför inte dra ihop alla åtta svenskar och göra någon grej av det? Nej, det händer nog inte…
- Chris Chelios. 47-åringen kommer inte att fortsätta i Detroit, och att ge honom denna hedersbetygelse kan vara en fin avslutning på hans tio år i Detroit.
- Fem-klubben. Det finns ett gäng som varit med och vunnit alla de fem titlar Detroit tagit sedan 1997. Det är Kris Draper, Nicklas Lidström, Kirk Maltby, Tomas Holmström och Darren McCarty. Kanske vore något.

Framåt klockan fem i morgon bitti får vi svaren.

Hilsen. Linus.

Därför sitter jag uppe på nätterna och glor på hockey när jag borde sova.

Hilsen. Linus.

Babcocks sköna reaktion

I nattens tredje Stanley Cup-final lyckades domarna missa att Pittsburgh spelade med sex utespelare på isen i närmare tjugo sekunder.

Helt otroligt.

Babcock fick frågan på presskonferensen om han tycker det var frustrerande. han ryckte på axlarna och svarade: ”What do you want me to say?” Sen bara skrattade han.

Maxime Talbot, Pittsburgh-spelare, fick hela presskåren att skratta när han sa att ”vi fick ju igång ett riktigt bra spel när vi var sex utespelare på isen…”

Nåja, jag ska inte vara dålig förlorare. Jag trodde redan på förhand att Detroit skulle förlora den här matchen.

Precis som jag tror att de kommer att vinna nästa. Och nästa. 4-1 i matcher har jag ju tippat…

Hilsen. Linus.