Träning, del 8 och 9

EFTERLYSNING!

Herr Linus Hugosson har på en vecka blivit av med 1700 gram, och kan inte hitta dem någonstans!

Hittelön utgår ej!

Jodå, mitt nya sunda liv ger effekt på vågen. Första veckan med den vidriga High Fat Low Carb-dieten gav allstå ett underskott på 1,7 kg i kroppsvikt. Och jag hoppas verkligen att det fortsätter i det tempot – för det här är bland det värsta jag gjort. Även när man har fyllt buken med mat finns en hungerkänsla kvar i kroppen.

Men de säger också att det tar cirka två veckor innan den värsta sockerabstinensen lagt sig, så jag får hålla ut en vecka till och se vad som händer sedan.

Träningen går fortsatt bra. Kör fortfarande på tisdagar och fredagar och det gör stor skillnad i hur kroppen orkar sitta still och skriva resten av dagarna. Träning rekommenderas starkt!

Nu – lunch! Sallad, såklart.

Hilsen. Linus.

Har jag en ålderskris?

Nej då, jag missade inte att träna i förra veckan. Två gånger masade jag mig iväg till muskelfabriken och stånkade svett. Det går bättre och bättre – senast orkade jag cykla en halvtimme efter styrkedelen, så förhoppningsvis är flåset på bättringsvägen. Jag har också varit och tränat i dag – sju gånger totalt har jag varit på gymmet. 

Dessutom har jag börjat på någon form av diet – så nu sitter jag här på kontoret med tung huvudvärk och abstinensryckningar i händerna. Det är sorgligt men sant att min kropp är fast beroende av socker i alla dess former. Och när jag inte ger den socker, som jag alltså gjort idag, slår den tillbaka med allehanda krämpor och värk. 

Jag mår påtagligt illa just nu. Sjukt. 

Min nya fixering vid träning och kost får mig att börja undra om jag lider av en tidig ålderskris. I förra veckan fyllde jag 29, och nedräkningen till ”the big 3-0″ är inne i slutskedet. Det är kanske det som får mig att ta tag i hälsan och göra något åt alla extrakilon på kroppen. 

Nä, jag tror inte jag har en ålderskris, snarare en viktkris – något jag borde gjort någonting åt för länge sedan. 

*** 

På bilden ser ni för övrigt mina nya glasögon. Visst ser jag riktigt hipp ut? 

*** 

Idag fick jag tre dvd-boxar på posten. Så eftermiddagen har gått åt till att kolla på gamla hockeymatcher. Frugan bara skakar på huvudet åt mig, när jag exalterat förklarar att jag har njutit av Edmonton Oilers mot Philadelphia Flyers från 1987 och Toronto Maple Leafs mot Pittsburgh Penguins från 2000. 

Och ok – jag kan väl erkänna att det är snudd på övernördigt att kolla på 20 år gamla hockeymatcher. Men sån är jag. 

*** 

På tal om att fylla år. Min kära mor inledde grattishälsningen med, ”Det här är sista gången du fyller ett primtal”.

Har jag månne bara två år kvar att leva? 

*** 

Fick pressmeddelande från Frizon idag. 

Jag bevakade ju 2009 års festival för Världen idag och fick väldigt blandade intryck. Stötte på ganska mycket under dagarna på Torp utanför Örebro som jag hade svårt att tycka var bra. Och när jag skrev om det i tidningen blev det mothugg från EFK Ung, som ju arrangerar festivalen. 

Jag håller fast vid slutsatsen jag drog – en ungdom som besöker Frizon får väldigt blandade budskap om vad det innebär att vara kristen. 

Men idag är det svårt att säga att man tycker att något är fel, utan att stämplas som moraliserande eller överkänslig. Då är det lättare att gulligulla, som annan kristen media valde att göra. 

Frizon har potential att vara hur bra som helst – men då behöver den naiva inställningen från arrangören försvinna. Det finns en andlig verklighet, och jag kan inte låta bli att undra hur bra det är att prisa Gud på samma scen som ett okristet band stått och svurit på några timmar tidigare…

***

Jana, Harry och Febe på väg till kyrkan.

Hilsen. Linus.

Träning, del 1

Idag gjorde jag så storstilad comeback i muskelspännarland. Jag masade min smidiga kropp runt ett 45 minuter långt träningspass på Hagabadets gym.

Allteftersom kom allt tillbaka till mig. Känslan av att, ja, det är jobbigt. Känslan av att, nej, jag borde inte äta mer godsaker. Känslan av att – jag borde ha börjat för länge, länge sen.

För några år sedan fick jag ett fint pris på ett årskort via min dåvarande arbetsgivare. Jag höll väl uppe träningen i cirka två månader. Okej, en månad. Jaja, tre veckor.

Men den här gången är det annorlunda.

För nu är det jag som får pröjsa fullt pris. Och är det något jag inte gillar, så är det onödiga utgifter. Det finns ett väldigt bra sätt att se till att månadsavgiften på kortet inte blir en onödig utgift.

Nåväl, för att sätta lite press på mig själv hade jag tänkt att loggföra min träning här på bloggen. Det här är alltså del 1 av förhoppningsvis flera hundra avsnitt.

Stay tuned.

Hilsen. Linus.