Harry vaknar

Nyhet: nu kan ni följa min twitter här till höger. Inte för att jag twittrar så ofta (och experterna på sociala medier skulle säkert säga att jag använder det på helt fel sätt), men nu är det där i alla fall.

***

***

Var iväg och handlade alla julklappar ikväll. Toys’r'us hade öppet till 21 – på en söndag. Vart är världen på väg…

Det blev i alla fall ett trevligt parkeringshus och några leksaksbilar till Harry. Vad tjejerna fick kan jag inte skriva ut här, för de kan ju faktiskt läsa. Det jag kan avslöja är att Febe, som fyller 7 år i morgon, får en tvillingvagn till sina Baby Born-dockor i födelsedagspresent. Hon kommer nog bli hyfsat chockad när hon öppnar paketet i morgon bitti.

***

Köpte ju en iPhone för några veckor sedan. Nu får jag knappt röra den. Min fru har upptäckt att det går att lösa Soduko på den. Och trots att hennes händer brinner av smärta spelar hon som en beroende…

***

Det här har hänt på bäbisfronten (ber om ursäkt till er som tvingats läsa ända hit för att få reda på detta): Rakel var inne i fredags och när barnmorskan satte ultraljudsmeckapären högt upp på magen – syntes ett fint huvud på skärmen.

Han ligger alltså i säte.

Vilket inte är särskilt konstigt, med tanke på att graviditeten precis gått in i v 37.

Men det innebär naturligtvis att det inte går att sätta igång en förlossning i morgon, vilket var ursprungstanken. Istället ska de försöka vända på bäbisen. Och av vad vi har hört kan det vara en ganska smärtsam procedur. Förhoppningsvis ska det gå bra.

Rakel är otroligt tapper och stark.

***

Under barnkalaset i lördags märkte jag och Rakel att vi har slut på bensin i tanken. Inte ens några futtiga reservliter finns det att klämma ut ur våra kroppar. Stackars barnen måste ha undrat vad Jana och Febe har för tråkiga föräldrar som inte orkar bjuda upp till dans, ens under två futtiga timmar.

Men vi är vid gott mod! Och sist jag kollade efter – var Jesus fortfarande Herre, och vi hans älskade barn.

Hilsen. Linus.

Ultraljudet avslöjade…

… att det är en pojke till på g.

Roligt!

Det får en genast att börja tänka på namn. Kanske blir det en liten Bertil, en liten Karl-Erik, en liten Pär-David eller en liten Runar.

Ja, Runar blir det nog. Jana, Febe, Harry och Runar. Det låter väl bra ;-)

Hilsen. Linus.

Det blev en bäbis till

Idag var vi på ultraljud. Alla som jobbar där känner igen oss. Efter en handfull besök i samband med sen-Harrys nedkomst och även ett tidigt ultraljud med nummer fyra är vi inventarier på avdelningen.
- Jaså, är ni här igen, hörs ett antal gånger under det 37 minuter långa besöket.
Som såklart innehöll det sedvanliga kladdet på magen, stirrandet på en skärm, ett antal ”åh”-liknande utrop, och ett brunt kuvert med lite bilder att ta hem.

Men de kunde inte se vilken sort det var. Den lille filuren låg med navelsträngen mellan benen (blyg, kanske?) och täckte så effektivt alla chanser att se… ja, ni vet, antingen det ena eller det andra…

Ultraljudet gjordes på en ny maskin, tro mig jag vet allt om sånt här nu, och det var fantastistk att se hur bäbisen rörde sig, och hur hjärtat slog, och hur han/hon sträckte på armarna, och hur båda lårbenen och alla revbenen syntes så tydligt. Vi såg till och med ena ögat! Det upphör aldrig att fascinera, eller i varje fall håller fascinationen i sig till fjärde barnet, kan jag intyga.

Den 8 januari smäller det förhoppningsvis till igen. Den här gången ska det inte gå över 19 dagar, som en viss senisharry gjorde. Det talar jag ut, in the name of the Lord! :)

Hilsen. Linus.