Lite länkar

Nej men titta. Helt hux flux gör jag comeback i bloggvärlden.

Men bara för att tipsa om vad andra har skrivit och gjort, hehe. Det blir bäst så, nu när tiden springer ifrån mig.

Börja här: Ann-Charlotte Marteus på Expressen är inte en favorit hos undertecknad – men i dagens ledare har hon ett par sköna käftsmällar att dela ut till Lars Ohly.

***

Svenska akademins ständige sekreterare Peter Englund har gett ett nyårslöfte, som också jag skulle må bra av att ge (och hålla). Det går åt lite för mycket tid åt att strösurfa. Därför följer jag härmed Englunds exempel och sätter upp en lapp på skärmen: ”Sluta surfa”. Frågan är bara hur jag ska kunna hitta alla sådana här roliga länkar då??

***

När jag gjorde OS-hockeyguide åt Pro Hockey hade jag 40 sidor att fylla med material – när jag gjorde samma grej åt Världen idag krympte jag ned det till 1700 tecken (en halv A4-sida i Word, så att ni lekmän förstår). Resultatet känns knapert…

***

Nästa torsdag spelar Kevin Costner på Lisebergshallen i Göteborg. Hela jag vill åka dit, men hela min plånbok säger nej. Lyssna för övrigt på hans skiva, kanske inte exalterande, men för en Costner-nörd är det ju kul!

***

Till sist – ett youtubeklipp på en stackars friare, som… ja, kolla själva. Det utspelar sig alltså under en hockeymatch i Madison Square Garden inför 18200 åskådare.

Hilsen. Linus.

Edit: Glömde ju två fantastiska blogginlägg som har förgyllt min vardag den senaste tiden. Först är det Paulas dröm, där hon slåss mot björnar på Nordpolen, och sedan även Magdalenas inlägg om sin härliga sons recitation av Psalm 23. Must read.

Alexandra Engen extras

Foto: Jahn Ekman

I måndags började min artikelserie om kristna idrottsmän i Världen idag. Först ut var mountainbike-cyklisten Alexandra Engen, som gjorde ett stort intryck på mig, trots att vi bara talades vid på telefon. Hon var sprudlande glad och väldigt härlig i sin tro på Jesus.

Det var också kul för mig att lära känna en ny sport, hockeynörd som man är.

Eftersom Världen idag har lagt intervjun i sitt plus-arkiv, vill jag inte lägga ut hela artikeln här, men jag kan bjuda på en del grejer som inte kom med i tryck. Läs också introduktionen till artikelserien >> 

Alexandra Engen
Alexandra Engen är alltså en jättetalang inom Mountainbike-sporten. I år har hon gjort många fina resultat i tävlingar, inte minst i U23-VM och U23-EM då hon tog silver. Enligt Sveriges förbundskapten Andreas Danielsson är hon ”ett namn för den absoluta toppen om några år”.

Hur är det att vara kristen idrottskvinna på elitnivå?
– Fantastiskt kul och oerhört jobbigt! Det är få i branschen som är kristna, så det är häftigt att få förtroendet att representera Gud. Men samtidigt är det tufft när man långa perioder är borta från sin kyrka.
– Jag laddar alltid mp3-spelaren med undervisning innan jag åker iväg. Och jag tar hjälp av exempelvis idrottskaplanerna på Sport for Life.

Vad säger dina lagkamrater och motståndare om att du är kristen?
– Jag bemöts på samma sätt i cykelvärlden som i övriga samhället. En del blir rädda, andra försöker göra narr av en, men många visar respekt.

Vad hände på OS?
– Jag tränade på OS-banan, som hade en jättebacke – det var jobbigt att ens gå nedför i den. Där fick jag punktering på framdäcket, flög över styret och bröt nyckelbenet.
Alexandras OS var därmed över innan det ens hade börjat. Hon var inte ett stort medaljhopp, även om hon kanske hade kunnat utmana om en pallplats, men i första hand var hon med för att se och lära. Hon fick en smärtsam lärdom från sitt första OS.

Hur kommer man över en sådan grej?
– Det tog kanske en timme för mig att få frid. Människor bad för mig.

Alexandra hinner inte mycket annat än att träna, tävla och sova när det är tävlingssäsong, så något fast arbete för att finansiera satsningen är det inte tal om.
– Det är ett litet pussel. Jag jobbar under vintern och jag har ett stipendium från SOK. Men lite senare hoppas jag på att få komma in i ett lag och få en lön.
– Lönen och sponsorpengarna räcker, det går man runt på. De bästa cyklisterna tjänar säkert över en miljon på en säsong.
Hon tränar 15 timmar i veckan, vilket inte är lika mycket som exempelvis landsvägscyklister tränar, men hon behöver samtidigt mer komplett träning. Både styrka, teknik och givetvis uthållighet behövs.

Det är inte nu, som 21-åring, Alexandra ska vara som bäst. Erfarenhet betyder mycket inom mountainbikesporten, och många av de bästa förarna är över trettio år och har hållit på ett tag.
– Det krävs rutin för att inte ”vägga” och för att kunna läsa av de tekniska partierna av en bana, säger Alexandra.

Hur känner man av att man är på väg in i väggen?
– Man bara känner att man ”går för mycket på rött”.

Under ett lopp får man tidsrapporter, och det finns tekniska zoner och vätskestationer. Man dricker energidrycker och konstiga blandningar för att hålla kroppen igång under ett lopp.
– Man är lite konstig i magen efteråt…

Det var alltså ett löst hopplock av anteckningar från intervjun med Alexandra.
I nästa vecka kommer en intervju med Mattias Tedenby, hockeyspelare i HV71. Veckan efter det är det dags för innebandykillen Simon Lindroos.

Hilsen. Linus.